Det som är fel..

Det som är fel är nog mina känslor, för även om jag skrattar ellerler så är det bara tomma gester för allmänheten.Så att inte någon ska veta vad jag verkligen känner.Jag slutade gråta , Jag slutade skratta.Jag slutade helt enkelt att existera för att detta inte känns som att vara levande. Men jag vill inte leva varje dag med tomma gester. Jag vill att allt ska kännas verkligt, inte som att jag i publiken på tredje raden som ser på när en känslolös robot lever sitt tomma och ensamma liv. Hur ska jag göra för att få tillbaka den känslan? Mitt hopp? Mina tankar? Mina drömmar?